18 – Titel ej klar 1

Det finns synes inga större svårigheter att finna det eftersökta samlaget, inte för gemene man det vill säga. Jag har samma svårigheter som när jag söker jobb, då man fullt ut tvingas kompromissa och bända sig själv, att lämna sin själ vid dörren när man stiger in.

Det är omöjligt att plötsligt, oavsett syfte, överge hela sitt gångna liv. Alla hittillsvarande erfarenheter som lett till det du är. Vad ”one-night stand” (och övriga strikt sexuella gemenskaper, fast då i en lindrigare form) grundar sig i är just detta, en överenskommelse som tär på ett redan törnat vara. Ett kortsiktigt fördelaktigt kontrakt som utmynnar i att inblandade sliter sönder varandras kroppar, lägger beslag på varsin bit och därefter dumpar den i närmaste papperskorg.

Beteendet är i slutändan inte mycket annorlunda från mer erkänd ångestdämpning som exempelvis att skära sig för att under en kort period byta det psykiskt mot fysiskt. Om man istället släppte begränsningar och förvrängningar funnes så mycket att vinna. Möjligen är det konstanta självplågeriet endast del i sökandet efter sammansmältningen. En metod att uthärda vardagen och som sådan fullkomligt förståelig.

Följden av detta är ett fortgående själsligt nedbrytande och ett förringande av dig själv och dina egna kvaliteter. Det är en i slutändan fruktansvärd process, destruktiv och illojal gentemot ditt förflutna. Utekvällens sociala bit begränsas till kropparnas sammankomst, och bortstötande. Ett slags förödelsens gemenskap, kroppar som förenas i en ångestdämpande ritual där den psykiska smärtan utbyts mot någonting fysiskt för att glömma, härda ut.

Självkänsla offras för den omedelbara rushen av förhöjt självförtroende. Raserandet av självkänslan leder till ett kritiskt tillstånd, att återuppbygga denna är i stort sett lönlöst.